Röv-SL fick mig att skämma ut mig själv tidigare när jag skulle åka till Liljeholmen och handla.
(höhöh, låter redan som om jag är erfaren och vet vart jag är påväg)
Så jag piper mitt lilla blåa fula kort och en massa kryss håller på och blinkar.
Testar igen, pip pip pip.
Igen, pip pip pip.
Byter till en annan mackapär, pip pip pip.
Funderar för mig själv att något kaaan vara fel med mitt kort.
Går fram till lilla herren som sitter i sitt lilla bås.
Han säger till mig att kortet visst har tagit slut och att jag måste betala en löjlig summa pengar för att kunna ta mig från A till B.
Jag ber han göra det.
SÅKLART så kan inte gubben som JOBBAR MED ATT KOLLA KORT OCH BILJETTER FYLLA PÅ MITT KORT.
Han viftar lite med armen om vart jag kan fylla på det.
Jag kollar inte riktigt och springer därför åt motsatt håll.
Den andra lilla herren som jag ber väldigt snällt fylla på mitt kort kolla skumt på mig som om det vore sjääääälvklaaaart att han inte kan gör det.
Även han viftar sedan lite med sin arm om vart jag faktiskt kan göra det.
Jag som inte har bra ögonmått by default springer liiiite för långt innan jag hittar vad de är alla pekar på.
När jag väl fått ihop hur allting fungerar och har visat mitt kort för en jävla maskin och betalat så försöker jag mig på att gå igenom spärrarna igen. PIP PIP PIP!
Som tur var så hade jag Markus i telefonen så han kunde berätta att jag måste visa mitt kort för maskinen, IGEN.
Tur att jag inte blev frustrerad och hoppade över spärrarna för att slippa allting och någon annan hade kommit och visat sitt kort. Då hade jag betalat den löjliga summan för att inte få åka alls.
Satans SL.
