I lördags när jag och Josse skulle springa och möta någon, kommer inte ens ihåg vem, så kollar jag ner på mina fötter.
Nea: Hahaha vafan, vems skor har jag på mig?
Josse: Men det är ju Dannes!
Nea: Aaaahaa!
*springer en bit till, Josse stannar till*
Josse: MEN! Vems skor har jag på mig?!
Afroo: Men vi ska till kyrkogården sen!
Alex: Va? Ska vi till Campino?
Hiho, jag har inte sovit än. Vi vaknade vid halvsex eller något av att mamma stormade in med telefonen.
Kaj sov här med, på soffan. Det kan inte ha varit bekvämt.
Alex har ett trevligt alarm på sin mobil som går igång 06:30, varje dag! Jag bad honom stänga av det redan igår natt, men då hittade vi inte mobilen, vi letade som fan. Sen kom jag på den briljanta idén att vi kunde ringa till den. Så vi gjorde det, efter många signaler och ett jävla massa ”Men jag hör ju den!” från Alex så svarade mobilen.
Mobilen: Eh, hej, det är eh, Alex, eh Wolfram.
Nea: HAHAHHAHAHA, vad är det för telefonsvarare du har då?
Alex: Va? Jag har ingen telefon svarare.
Mobilen: Ehh, Nea?
Nea: MEN VAFAN! Det är ju Kaj! *lägger på*
Kaj sovandes: Va? Vad pratar du om?
Sen kom vi på att det var Martin. Jag antog att det måste ha varit någon i rummet som hörde vad jag sa. Annars hade han ju inte vetat att jag pratade om telefonsvarare, för telefoner har ju inte mikrofoner tänkte jag..
