Lillan har ännu en gång sparkat upp hennes sår bakom örat. Hon låter det inte läka ordentligt och sen börjar det om. Så nu fick hon låna Bo’s tratt från hans ballsnipping. Hon hatar den.
Men hon har support av sin bästis i alla fall. ❤
Lillan har ännu en gång sparkat upp hennes sår bakom örat. Hon låter det inte läka ordentligt och sen börjar det om. Så nu fick hon låna Bo’s tratt från hans ballsnipping. Hon hatar den.
Men hon har support av sin bästis i alla fall. ❤
Busfrö!
Lite sent ute iår då jag brukar vilja få in granen runt Lucia, men mycket som inte blev som planerat iår.
Katterna verkar i varje fall uppskatta den lagom mycket, tills de en gång råkar missa deras lilla upprepande high-five lek och får en gren i ansiktet.
Ska pynta imorgon och se vad som går att rädda på granen haha, den mådde inte så bra på vägen hit, men det är förståeligt med de omständigheterna.
Jag tror inte Bo kommer komma ut därifrån förrän imorgon…
Nu ska jag lägga mig, helt slut.
Något tjurig Bo och något blurry Lillan hälsar god tredje advent till er alla.
Lite mycket katter här kanske men det är min blogg och jag som bestämmer. Ni får införskaffa sånt babyfilter som fanns på Facebook för att filtrera bort alla barn-bilder, fast för katter, om det inte passar! Haaa, nä, ni blir inte av med mina små furries.
Så Bo och Lillan har alltid haft ett lite halvsjaskigt klösträd, ska absolut inte klaga, vi fick det i utbyte mot en chiliplanta av en kollega till Oscar, plus att de älskade det. Helt värt. Det var en 140cm kanske?
Bo på toppen, as always. Hon fick inte ens komma nära. Han skulle vara högst upp. Även om han sov i ett annat rum så hörde han när hon hoppa upp och kom till attack.
Men nu jävlar, från Tyskland, levererat på en lördag, ett Rapunzel 181cm klösträd med en himla massa sovställen åt de båda.
Tog en himla bra stund att få ihop men de älskar detta också. Det är så högt så nu kan jag inte längre ta ned honom vid behov. Får ta en stol som när de smitit in i garderoben.
Mitt lilla hjärta löper, hormoner bara sprutar från alla håll och kanter. Jag kan inte hjälpa henne och Bo verkar inte veta hur han ska göra. Han står över henne, kliver upp med bakbenen och börjar trampa vid svanskotan på henne, sen blir han irriterad på henne frusturation, så han lägger sig på henne. Plaskplatt.
Hon ska steriliseras asap!
Assåååå jag döör vad jag älskar mina katter. De är så himla mysiga och jag har miljarder bilder jag bara måste dela med allt och alla (de har en egen instagram eheh).
Det hade underlättat om de var människobarn, då kunde jag spamma och skicka nyhetsbrev till samtliga i telefonkatalogen men ah, nu får man ju ”Crazy Cat Lady”-stämpeln så fort man kssssar efter någon. I prefer ”Mentally Unstable Cat Owner”, if you may.
#MUCO!
Självklart så fick ju katterna också sin egna lilla kräftskiva, rätt ska ju va rätt. Men de ville inte ha på sig partyhatten av någon anledning? Ska det va, så ska de va!
Crazy crayfish lady..
Bo såg irriterad ut efter min lilla photoshoot. Inte för att han inte fick ha hatt han med märkte jag, så då kan jag omöjligt veta varför han var upprörd.
Katterna får egentligen inte vara på balkongen, inte ensamma. Efter tidigare självmordsförsök och klanterier från bådas sida så får de vara under full uppsyn tills vi har fått upp ett nät.
(Förutom det att Oscar råkade låsa ute honom i säkert 3 timmar en natt. Han såg inte glad ut när jag hittade honom på morgonen sen)
Under vår fina ”julgran”, som jag skaffade i brist på annat, låg flera paketet till katterna, för det är ungefär där jag ligger på Crazy Cat Lady-skalan just nu. Söndersprayade med kattmynta så de blev ju båda tokiga. Hon älskar ju snöre och papper som det är och han gillar att ha sönder saker. Så det gick ganska bra för dem att öppna sina paket faktiskt.
Granen är en en som jag plocka upp i Knalleland snabbt på vägen hem. Den har 9 julkulor, varav en pickle ?. Och 13,5meter ljusslinga som jag fick dra runt resten av vardagsrummet. Julfoten också på plats där under såklart!
Ja alltså, jag kan ju inte påstå att vår lilla katt är allt för hjälpsam när det gäller att slå in paket. Eller knyta skorna. Sova. Äta. Aeh, hon är nog inte vidare hjälpsam på något plan…
MEN, jag har slagit in sex julklappar redan trotts hennes kaosande. Det är inte ens december, hah!
Uppskattades inte lika mycket av Lillan..
Jag märkte det tidigare idag. Hur jag inte kunnat märka det tidigare är ett under. Men hennes päls är lite av ett kaos av mönster och rödaktiga färger.
Men jag såg att hennes högra framtass och vänstra baktass är svartgråa, medan hennes vänstra framtass och högra baktass är rödorange.
Sen har hon även små fläckar som också är tvärtom och avigt på magen. Hur söt som helst och väldigt hypnotiserande om man försöker fokusera på färgerna medan hon springer in i väggar för att jaga laserpekaren.
En annan kul detalj är ju att hon var blåögd innan, men nu har hon bruna ögon. Tydligen ganska vanligt att det blir så men jag har inte varit med om det tidigare, haha.
Okej, Bo och nya lilla katten går INTE ihop, inte alls. Överhuvudtaget. Hon är livrädd och han verkar skitförbannad. Jag ska iväg och jobba natt lite oväntat nu och vågar absolut inte lämna dem ensamma. De får separeras och så får vi se vad som händer imorgon.
Nu är jag påväg hem med nya lillkatten. Hon gillar inte alls att åka buss och jamar väldigt tyst och försiktigt. Tillräckligt lågt för att folk ska undra om de faktiskt hörde en katt eller inte, se sig omkring och sen skaka loss det som insanity. Skulle de se min väska så skulle de säkert bara gissa gym-bag (Kanske inte just gym…. jag ser inte ut som att jag gymmar. Men en bag av något slag). Den ser inte ut som en vanlig kattbur.
På bussen hit så fick man absolut inte ha husdjur med sig, det är en buss som åker förbi många sjukhus så många allergiker och så vidare.. Busschauffören stoppade mig i trappen upp, skrek och frågade vad jag hade i väskan. ”- Alvedon” svarar jag och drar väskan ett varv uppochned i luften. Han ber mig öppna väskan och visa innan jag går på. Om han nu på riktigt trodde att jag skulle kasta runt ett djur sådär så är det något oroväckande att låta honom ha hand om ens liv i trafiken.
Kan ju nämna här direkt att det är en annan typ av buss jag tar hem. Denna lilla ska inte kastas runt.
I april fick mamma kattungar, inte alls planerat men tre små godingar kom det oavsett. Hennes och alla andras favorit går till mig. Hon vill ha kvar henne i familjen och så får det bli. I juli någon gång ska hon flytta in. Här är Bos reaktion på en ny vän.