Min lilla kusin Lene-Marie.
Jag har inte träffat henne sen i maj. Säkerligen visste hon inte vem jag var över huvudtaget.
Men ändå det första hon gjorde när hon såg mig var att peka ut den yttepyttelilla chokladfläcken jag hade på min tröja och se nedlåtande på mig eftersom jag vart en sån sölmaja.
Hade hon kunnat prata hade hon säkert frågat om jag ville låna hennes haklapp.
