Ottan som vi alla vet dör ju inombords om hon har någon ”neutral” färg på sig. Jag tror hon är färgblind vad det gäller beige och grå. De syns nog inte alls för henne. Vilket för oss andra är otroligt praktiskt om man tappar bort henne, väldigt lätthittad kvinna! Här är exempel på hur lätt hon är att hitta i snö. Ni får en minut på er.
Inte nog med att hon var ute på isen och gjorde snöänglar, hon skulle även upp i träd och hade det vart hål i isen tror jag definitivt att hon hade badat. No stopping this one!

Anything for the perfect picture!

Så igår vid 10 så kom Ottan förbi en sväng här då hon ändå var i krokarna. Jag gick ned i pyjamas, morgonrock och jacka när hon säger åt mig att hoppa in i bilen, uh jaaag kan nog inte gå någonstans såhär. Så vi åkte 20 meter till affären bakom huset, hon köpte Powerking och sen körde vi tillbaka. En ska spara på krafterna… och miljön. Sen helt plötsligt finner jag mig själv i superstress hemma för att byta om så snabbt som möjligt för en trevlig liten promenad i snön vid Hofsnäs. Vi gick lite över 1,5 timme och mina ögon värkte lite efteråt efter allt det ljuset. Men det var himla vackert.

Jaha, här ligger jag på isen vid Hofsnäs med Ottan och fotar allting vitt.
Hur hamna jag här så tidigt en tisdag? Det kan vi ta i ett annat inlägg. Men ni ser ju min entusiasm och kan utgå från det humöret.


Skoja! I’m having a blast. Jag har ett par pyjamasbyxor, mjukisbyxor och strumpbyxor över. Mina ben ser ut som tjocka(re) krovar! Inte ens kallt och har redan tagit dagens steg på min Fitbit!

Lite andra bilder från igår.

Man kan ha ganska tråkigt när man sitter på tunnelbanan på väg hem..

..men man har antagligen mycket tråkigare om man hoppar av en station tidigare, för att vänta på ett nytt tåg, för att kunna fota det och sedan hoppa på det och åka vidare.

Kom nyligen hem från .. stan..?
(’Stan’ har en helt annan betydelse i Stockholm ska ni veta. I Borås finns inte många alternativ, Stan eller Knalleland, simple as that.)
Jag har i varje fall varit iväg, fotat och fikat lite grann.

Cassandra på bilden.

Sååå, jaaa, tydligen har jag trott att Kungsträdgården var en helt annan park.
Som tur är så har ingen sagt ’Vi möts vid Kungsträdgården’ för då hade både de och jag känt oss övergivna och förtvivlade, eller ’Kungsträ’ kanske? Måste väl finnas något hippt smeknamn på parken kan jag tänka mig. Och nu har jag ingen aning vad det var för park jag tidigare varit i och tyckt så mycket om?
Och hur ska jag hitta tillbaka dit?

Alla blommor har inte dött än även fast träden är på god väg.