Det var pappa som alltid sa det, att jag skulle andas. När jag stressade upp mig över saker, ”andas”. Sen när han slutade göra det så satt det redan fast i hjärnan. Har på senare år glömt det en del så tänkte att jag gör som 98398 andra och tatuerar in det. I mammas handstil. En lite vrickad familjetatuering kan man säga.