♥

Idag fick vi göra något så otroligt svårt och hemskt, vi fick åka till veterinären med Fettis och komma hem utan honom.
Man märker verkligen hans frånvaro.
Varje gång vi äter – ingen katt som tigger.
Varje gång vi lägger oss – ingen katt som ligger i vägen.
Så tomt.
Även om vi har två till som inte riktigt verkat förstå vad som hänt än.

Han hade mått dåligt ett bra tag, han åt knappt, hade slutat tvätta sig och ta hand om sig själv en längre tid. Veterinären sa att med tanke på hans ålder och nuvarande tillstånd så skulle det vara bäst att låta honom få somna in och det är det svåraste ”ja:et” jag yttrat i hela mitt liv.

Den tomma buren har aldrig vart tyngre att bära.