Idag lyckades Markus tjat med mig på en inlines-tur.
Det var ett jävla högt antal år sedan jag åkte inlines och kände att benen gav med sig.
Man hörde ofta mig ropa diverse saker som detta:
’Men jag VILL inte åka fortare. Åk du före!’
’VÄNTA PÅ MIG KANSKE?! Du behöver la för fan inte åka ifrån mig?’
’AAAAAAIIIIHHHHH! Det gåår föööör foooort!’
Vi fick ta omvägar för att jag vägrade åka i nedförsbackar då bromsningen inte var i sin ordning och tja.. det gick för fort.
När jag tröttnade hade vi på något vänster tagit oss till den lila fläcken i högra hörnet.
Hade vi tagit den blåa vägen hem hade vi kommit fram snabbare.
Givetvis hittade vi inte den vägen och åkte därför den lila vägen.
Pusss!