Idag var jag hos frisören för första gången på över två år. Jag tror att det var precis innan min kusins bröllop som jag unnade* mig en klippning. Så därför var det ju inte mer än passande att ta det nu.
Frisörer är otroligt ångestladdande för mig. Jag kan inte beskriva hur jag vill ha det, jag vet säkert inte ens själv. Lyckas jag få ur någon form av förklaring som innehåller alldeles för många handgester så brukar de oftast nicka och se förstående ut. För att under hela denna tiden läsa mig och se att min svaghet är som många andras.
– Jag nickar och säger ”ja, jo, men det blir bra” till allt, även när de går helt off track. När hon idag gjorde precis emot vad hon tidigare nickat ja till, jaa jooo men det blir noog braaa. Och det är bara #1 av anledningar till varför jag hatar frisören. Så därför är det helt enkelt enklare att bara hänga över toan och klippa lite här och där. Eller om man har tur så kommer en vän över för att baka lussebullar och kan offra sig.
Resting bitchface ofcourse.
Inte nog med att hon inte gjorde som jag ursprungligen bad om så hade de även bytt priser typ en 20min innan jag kom säkert för jag var aktiv på den hemsidan bara dagar innan jag gick det. Skulle färga ögonfransarna också sörru, men det glömde hon bara av och när hon började rabbla upp de nya priserna så var det lika bra. Från 520kr (klippning, färg och plock av bryn + ögonfransfärg), där är originalpriset…. Jag betalade 610kr, för allt utan fransarna! Fan tror de jag är miljonär eller?
*Unnade i detta fall kan jämföras med ”tvingade och pinade mig själv”
