MYgGgGg

Under helgens bravader så sprayade jag mig med myggspray ungefär var 40e minut. Även fast andra sa ”Hah! Mygg, nu då ellehhHhh?” och jag bah ”EEhh ahhh, NUUU.” och de bah ”heheh okej, hehe, ah visst” och jag bah ”mmmhmmm”.
Sen likförbannat ser man ut såhär på ena benet efteråt.

Jag säger ju det, mygg älskar mig, eller hatar, det är oklart.

Freja

Och här har vi min lilla guddotter, Freja.


Hon var så lugn och försiktig. (Jämfört med storsyrran!)

Jag frågade om jag kunde få en hejdå-kram när vi skulle gå och hon gick fram emot mig långsamt, vände sig sedan och backade in och satte sig i mitt knä på golvet. Jag fick krama om henne bakifrån men det var lika väl det. Sen kom hon och kramade om mitt ben när jag reste mig, NAWWWWW.
Hon är ju så liten än och har ju ingen aning om vem jag är, så det var extra kul att få ett litet moment med henne.

Hedvig 5år!

Idag var det dags att fira den här lilla stjärnan, Robins lilla guddotter, hemma hos Sandra och Sjöbba. Let’s be real.. Ett femårskalas är ju egentligen bara en kontrollerad form av anarki med sockerkickk som bonus. 5år av kaos och kärlek!


Här sitter Sjöbba och gömmer sig under fiskedammen. Där jag för övrigt tog nytt personbästa!

Det blev precis sådär lagom stökigt, som det ska vara. Massa fika, paketöppning i hundra knyck och ljudnivåer som får ett CS-game att framstå som ett bibliotek. Hedvig verkade i alla fall mer än nöjd med dagen, vilket är huvudsaken.

Grattis igen, lilla tjejen!

Valborg 2.0

Vi är på en dag sent Valborgs-firande hos Niklas och Sanna. I ärlighetens namn så vet jag inte varför man firar Valborg så jag tänker inte vara noga med vilket datum det firas heller.
Men hallå, traditioner har väl aldrig varit min starka sida. Valborg? Något om att bränna gamla löv och sjunga falskt om våren? I’m just here for the snacks.

Mariella, Nadja & Alex

Robin verkar trivas, Mariella har inte försökt äta upp några inredningsdetaljer än och jag har fortfarande ingen aning om varför vi är här!

Woopwooop!

​Håll i hatten! För här kommer ett inlägg utan en enda katastrof-rapport! Solen skiner över Hedemora och jag har lyckats med den osannolika bedriften att faktiskt må bra. Jag vet, jag väntar också på att ett piano ska falla från skyn eller att micron ska explodera. Men so far, so good!

​Här sitter man och jobbar på som vanligt, medan vädret försöker övertyga en om att utomhuslivet är en grej. It’s a miracle! Ingen feber, inget existentiellt mörker, bara jag och en orimligt bra vibe.

😁😁😁😁😁😁😁😁😁😁😁😁😁😁😁😁😁😁

Pusss!