Alltså, idag… Påtal om något helt annat. Jag var påväg in på OKQ8 när vi var och tvättade Humlan. Så såg jag en kvinna som jag kände igen men inte kunde placera. Fick lite småpanik så jag stirrade på vilka typer av korvar de har där, cheddar & chili minsann! Men sen ser jag i periferiet hur kvinnan vänder sig och sedan hör jag det fruktade ”näääämeeeeeen, äre inte duuuuu?” och så pekar hon på mig, antagligen för att hon inte heller vet mitt namn och måste få mig att inse att hon pratar om mig. ”Jooo, heeeeeej!” kommer ur mig, lite småprat om hur hon haft det sen ”senast”. (Allt är bra). Sedan lämnar hon affären och jag skyndar mig att betala, springer efter henne lite diskret och skriver ned regskylten på bilen hon hoppar in i. Det hjälpte inte alls, den tillhörde en 70-årig man från Vikmanshyttan med noll kopplingar till någon jag någonsin hört talas om.
Men jösses vad jag stör mig på att inte komma på varifrån jag känner henne. Jag ser ju henne framför mig, jag känner henne, MEN HUR??
Humlan blev fin i varje fall, och hon är superlätt att hitta på parkeringar!
