Jag och mina läkare har bestämt oss för att jag ska börja trappa ned på vissa mediciner och ta bort en annan helt. Vissa stoppar min fetmaoperation och vissa stoppar… well, mig. Läkaren från Bariatriska hade skrivit, and I quote ”hon kan vara olämplig att operera med tanke på hennes massiva psykiatriska problematik och massiva medicinering” SÅ, nu gör vi något åt den massiva medicineringen!
För mig har det varit mycket funderingar kring vad jag vill må bra av, och vad som bara är att ”överleva”. Jag vill må bra. Inte bara existera. Och när vissa tabletter gör att kroppen känns som sirap och hjärnan går på sparlåga, då är det kanske dags att omvärdera. Men jag mår bra, bättre än jag gjort på flera år. Därför är det tydligen bästa tillfället för dessa drastiska förändringar..
Bättre än att sluta när jag mår dåligt.
Men nej, jag ska inte sluta tvärt (jag är galen, men inte så galen). Jag kommer trappa ner, sakta men säkert, tillsammans med min läkare. För jag vet också att kroppen är som ett gnälligt barn när man börjar ta bort något den vant sig vid.
Och ja, jag är både pepp och livrädd. Mest pepp. Lite rädd. Mest för att jag vet att det kan bli en bergochdalbana. Men jag är redo att åka typ.
Jag kommer självklart uppdatera här hur det går, för det lär ju bli en show värdig Netflix eller åtminstone en dålig realityserie på Max.
För er som är nyfikna så ska jag helt ta bort min Reagila (Kariprazin) och trappa ned Lyrica (Pregabalin). Imovane (Zopiklon) ska vi även trappa ned, det ser jag inte fram emot. Vi börjar idag.
