Robin bygger ihop sin nya dator medan det känns som att jag faktiskt gör allt jobb… Han skruvar, svär och letar efter en skruv som borde finnas men mystiskt försvunnit i ett parallellt universum av datorbyggen.
Under tiden har jag minsann också varit produktiv, jag har fått nya RAM-minnen (handmedowns) och jag har äntligen byggt ihop min stol med dynan jag fick hem för två månader sedan. Ja, två månader. Låt oss ignorera den tidsaspekten. Lillan övervakar allt med den skeptiska blicken hos någon som vet att människor är ineffektiva varelser.
Det känns skönt att vara tillbaka på banan igen. Ibland ligger saker bara där och väntar på att bli gjorda, och när man väl tar tag i dem undrar man varför man inte gjorde det tidigare. Antagligen för att soffan var mjuk och scrollande är lättare än skruvande. RAM-minnena är på plats, stolen är redo och jag är redo!
Kanske är det dags att fira med en paus? Eller ska jag rida vidare på den här produktiva vågen? Vi får se. Just nu njuter jag bara av känslan att ha fått saker gjort, och av att det inte är jag som måste leta efter den där försvunna skruven!
