Yay! Avslutningsdag på BES!
Men som jag nämnde tidigare så avbröt jag min behandling och lämnade BES 8 av 10 veckor in.
Jag kände att sitta och sjunga Kumbaya och lära oss känna våra tår genom att lyssna på en man prata i slowmotion i 40 minuter inte var något för mig. Jag kunde inte använda några utav de färdigheter vi gått genom och ja, då är det ingen större anledning till att fortsätta, speciellt när sista tiden bara var repetition.
Sen hamnade jag i tjafs med typ 3 av 4 av de kursledarna där, de ljög för mig, de sa att jag hade fel och vägrade lyssna på när jag skulle förklara ”nu har vi pratat färdigt om detta”. Yes, okay. Sen hade ja fått höra att ”tjejerna” hade tyckt det var obehagligt för att jag blev irriterad på ovannämnda tönterier. Men när jag gick för att be om ursäkt till ”tjejerna” så lät alla extremt förvirrade och förvånade över att någon skulle sagt så. ”Tjejerna” var alltså kursledarna, men de hade inte balls nog att säga det själva.
När jag senare kom till min fasta vårdkontakt, Andrea, så fic
k jag höra att de tydligen hade skrivit att jag var ”en helt annan person, vi kände inte igen henne alls” och att jag ska lämna prover för det tror jag var på droger! När jag helt simpelt hade pekat ut att ”Nej, det är du som har fel” med något irriterad ton, då blire drogtest för jag är en helt annan människa.
Om du ska gå BES på Solhem någon gång framöver:
Ha inte för mycket förväntningar, ha inga alls
Nämn inte att någon har fel
Ställ inga frågor som kan vara stötande på minsta lilla sätt, och be för bövelen att få behålla din vidbehovsmedicin. Cus they are the nutty ones.
Men, jag träffade flera otroligt underbara människor där. Det var av deras erfarenheter och historier som jag lärde mig något överhuvudtaget. Som gjorde att det var värt att gå dit varje dag. Som jag antagligen kommer ha med mig hela livet.